Men ändå inte, den blev lixom inte som jag hade tänkt mig direkt. Fast blir det någonsin det? Vaknade 40 minuter före väckarklockan (det vill säga 05:50), och anledningen till att jag vaknade var Dessie som absolut skulle mysa, gosa och väcka matte. Inte mig emot hon är bra mysig då hon vill. Hehe. Klockan 06:30 väckte jag barnen och vi gjorde oss redo för skolan. Som vanligt fick jag gnälla och skälla så jag var lagom less då jag väl satt på tåget. Vissa saker tar ju mer eller mindre energi ifrån oss/mig. Nåväl. Ska jag tillägga att det regna också? Skitsamma. Ingen föreläsning idag på skolan men jag skulle träffa gruppen. Vi kom inte så långt men det var trevligt ändå. En massa massa papper att läsa blev det på kuppen så även om jag inte orkade åka in så var det bra att jag gjorde det. Jag fick även chansen att hämta mina kläder som jag hade beställt för en månad sedan så då blev det ju extra kul. Nu ska jag uppfylla detta också. Kunde ta bussen ner på stan 12:09 (jag brukar gå, men nu när jag är sjuk åker jag hellre buss) stod dock i kuren och kurade i två minuter innan jag bestämde mig att gå iallafall. På tåget, påväg hem var jag så trött och helt slutkörd så jag somnade i Marma någon gång. Jag hade redan ont i kroppen och det blev värre. Höll på att missa Tierp och rusade av för att hämta min cykel och tjejerna. Cyklade hem. Och sen. Ja ett tag har jag tänkt; Vad skulle jag hem och göra? Bråk, tjafs och tjat. Nåväl antar att jag fyller en viss funktion här hemma också. Nu har tjejerna lagt sig, Dan ser film och Fredrik sitter med både mobil och datorn i knät. Saknas bara plattan. Borde plugga men har verkligen inte någon lust, ork eller energi. Jag får helt enkelt ta det imorgon medans ungarna är i skolan. Annars går det inte. Att plugga med kidzen hemma är som att skotta snö i snöstorm. Hihi. Jag har även hunnit ut med Dessie idag. Det händer ju inte allt för mycket nu på grund av långa skoldagar, regn och mörker. Men idag passade vi på. Längtar tills Fredrik har lagt sig så vi också kan gå och sova. Jag är om sanningen ska fram helt slutkörd. Kram på er och tack för att ni orkar läsa det jag skriver :)

Saknad, sorg och smärta. Först Emma (2001) sedan Linus (2006) två vänner med stor betydelse för mig. Linus en väldigt speciell person med mycket kvar av livet lika så Emma. 19 respektive 17 år gamla. Två tuffa perioder i mitt liv. Jag hade gått igenom det en gång och fick nu göra det igen. Linus hade en väldigt speciell plats i mitt hjärta och kommer alltid att ha den också. Jag glömmer aldrig den dagen han, jag och Charlotte ställdes oss på en FV brun och Linus kramade om oss och viskade "För evigt vänner". Ja, för evigt vänner min ängel. Det har snart gått 7 år sedan jag läste det jag absolut inte trodde var sant på Lunarstorm. Att se orden. Vila i frid, sov i ro på en så ung människas sida är inte bara sorgligt utan skrämmande också. 19 år är ingen ålder inte heller 17 år. Livet är för kort för att slöas bort helt enkelt. Livet är orättvist då våra nära och kära tas ifrån oss. Grattis älskade vän på din 26års dag! ?